Regelverk, standarder och säkerhetstänkande på Krandagarna 2017

När det gäller kranar och lyftredskap får tekniken aldrig fallera. Därför tillämpas många olika regelverk och standarder när lyftredskap konstrueras och används. På Krandagarna 2017 hölls flera föreläsningar om säkerhet i lyftbranschen.

Standarder för lyftkranar

”När man talar om standarder är det lätt att glömma att det är frivilligt att följa en standard om man inte är bunden av ett avtal, där standarden utgör ett villkor. Man kan inte heller certifiera sig mot en standard om den inte innehåller tvingande krav, t ex i ISO 9001,” säger Jörgen Wyke från organisationen SIS, Swedish Standards Institute, som funnits sedan 1922.

Man skiljer mellan olika standarder: nationella (SS), europeiska (CEN) samt globala standarder (ISO). Om en CEN-standard är kopplad till ett EU-direktiv eller en EU-förordning kallas den harmoniserad och ersätter då nationella standarder.

Jörgen Wyke
Jörgen Wyke, Swedish Standards Institute

”Inom SIS finns en teknisk kommitté, TK 262, som arbetar med lyftkranar. Motsvarande arbetsgrupp inom CEN heter TC 147 och inom ISO finns TC 96, som har utarbetat över 100 standarder. Sverige leder en av arbetsgrupperna (Loader Cranes) i Europa. Just nu översätts standarden SS-EN 15011 om portal- och traverskranar samt standarden SS-ISO 4309 om skötsel, underhåll, tillsyn och kassation av stållinor till svenska.”

Det finns också flera andra standarder som berör lyftredskap och som nu är under revision, t ex EN 14437 (säkerhet för tornkranar), EN 13000 (mobilkranar), EN 12999 (lastbilskranar) och EN 13155 (lösa lyftredskap). Några nya standarder är på gång, bland annat om antikollisionssystem för tornkranar. Om man är intresserad av att delta i en arbetsgrupp tar SIS emot anmälningar mot en årlig medlemsavgift.

LEEA –organisation för kransäkerhet

”Att lyftbranschen innehåller många risker är något som alla i branschen är medvetna om. Systematiskt arbete kan undanröja faror och potentiella risker”, säger Julia Erikson från det svenska företaget Certex, som arbetar med helhetslösningar inom lyft, stållinor och service i femton länder i Europa. Hon har erfarenhet av den brittiska lyftmarknaden och organisationen LEEA, Lifting Equipment Engineers Association, vars representant Robert Wilson besökte Göteborg med anledning av Krandagarna.

”LEEA har 1158 medlemsföretag spridda över sex kontinenter. Vår målsättning är att främja utvecklingen av säkerhetsstandarder inom lyftindustrin. Vi har tre kategorier av medlemmar; de som uppfyller alla våra krav, de som genomgått auditering men ännu inte nått alla krav och de som är associerade medlemmar, till exempel icke vinstdrivande organisationer”, berättar Robert.

Robert Wilson och Julia Erikson
Robert Wilson och Julia Erikson, Certex

Om man vill uppnå fullt medlemskap måste man alltså bli godkänd vid en inspektion utförd av LEEA. I de fall kandidaten inte blir godkänd hjälper LEEA till med processen, där målet är godkännande inom två år. En ny audition genomförs vartannat år.

”Utbildning är en viktig del av vår verksamhet. En kompetent person skall ha både teoretisk och praktisk erfarenhet. Vi utbildar både användare och inspektörer och använder oss av e-learning, seminarier och utbildning på plats. Kurserna är moduluppbyggda och genomförs av aktörer som är ackrediterade av LEEA.”

LEEA deltar aktivt i utvecklingen av nya standarder för lyftredskap i Storbritannien, Europa, USA och globalt. Man har också gett ut en praktisk handbok för hantering av vajrar, stroppar, schackel etc.

En haveriutrednings anatomi

Trots bästa vilja och ambitioner sker det ändå ibland olyckor. I några fall är orsaken oklar och om en större olycka sker med risk för betydande sak- och personskador kan Statens Haverikommission (SHK) kopplas in. SHK är en statlig, oberoende myndighet med en egen generaldirektör.

”Varje händelse bedöms – skall en utredning enligt LUO, Lagen om undersökningar av olyckor, inledas eller inte. Vi skall också samarbeta med andra berörda säkerhetsmyndigheter i deras olycksförebyggande verksamhet”, säger Alexander Hurtig, som arbetar på avdelning 1 med utredningar om bland annat olyckor inom sjöfart, spårtrafik och vägtrafik.

Ett aktuellt fall med paralleller till lyftbranschen är ett totalhaveri av ett vindkraftstorn i Småland. Det tre år gamla, 185 meter höga tornet kollapsade plötsligt och bröts av mellan de två understa segmenten.

”De sex segmenten var sammanfogade med L-flänsar och skruvförband. SHK genomförde en noggrann teknisk undersökning, som visade utmattningsbrott för bultarna (M64). Skadeförloppet klarnade snabbt – bultarna hade inte dragits åt korrekt och på grund av dåligt väder under monteringen hade bultarna, som förvarades i öppna lådor utomhus, utsatts för korrosion och smörjmedlet i gängorna påverkades av fukten. Snö, vatten och is mellan flänsarna förhindrade att korrekt förspänning uppnåddes.”

Vid den vidare undersökningen av förloppet framkom att montören var varken utbildad eller erfaren, att verktygen inte var kalibrerade och att leverantörens instruktioner inte följde processen, varför rätt åtdragningsmoment inte uppnåddes.

Alexander Hurtig
Alexander Hurtig, Statens Haverikommission 

”Brister på andra vindkraftverk hade noterats, men inte rapporterats till Länsstyrelsen. I vår slutbedömning lämnade vi anmärkningar beträffande tillverkarens instruktioner och uppföljning, om Boverkets skyldighet att övervaka kraven på bärförmåga i hela konstruktionen och beträffande Länsstyrelsens instruktioner till anläggningsägaren att rapportera brister vid sin egenkontroll. SHK uppmanade också Arbetsmiljöverket att tillsammans med kompetenta sakkunniga inom vindkraft utveckla en särskild checklista för motsvarande anläggningar och att fördjupa sina kontroller och inspektioner i enlighet med maskindirektivet.”

Finns det då gemensamma problem för kranar och vindkraftverk? ”Ja, i bägge konstruktionerna förekommer egensvängningar, som skapar resonans och vibrationer. Vindkraftverken är dock mer utsatta för dynamiska lastväxlingar, fler snabba accelerationsrörelser än kranar och traverser.”

Påföljder vid olyckor i Norge, Danmark och Sverige

I vårt västra grannland Norge har den anställde ett större ansvar för säkerheten än kollegorna i Sverige. Varför är det så?

”I Norge finns det stränga kompetenskrav för kranförare, lastkopplare och lyftledare och det finns ett strukturerat utbildningssystem för kranförare sedan 2001. Genom att det finns tydliga kompetensmål kan myndigheterna ställa krav på att kunskaperna används i praktiken”, förklarar Hans-Christian Elmholdt från Lifting & Safety International.

Vissa norska domare anser att straffen för arbetsmiljöbrott är för milda och hävdar att strängare straff kan rädda liv.

”Kranar och lyftarbeten innebär en stor potential för allvarliga olyckor. Vid en kranolycka i Bergen med en överviktig container, som lyftes ner från ett tak och förorsakade att kranarmen knäcktes, ansåg domstolen att samma varsamhetsnorm bör gälla för kranoperatörer som för tåg- och flygpersonal och dömde kranföraren till 60 dagars fängelse och skadestånd.”

I ett annat fall välte en mobilkran på en arbetsplats i centrala Oslo och klämde fast en man mot väggen. Kranen var av äldre typ och saknade sensorer för stödbenen. Domen blev 24 dagars fängelse för oaktsamhet samt skadestånd.

”Också Danmark skärpte kraven för anställda 2006 medan Sverige fortfarande anser att det mesta ansvaret ligger på arbetsgivaren - detaljerade kompetenskrav saknas i regelverk. Arbetsmiljöverket kan utfärda sanktionsavgifter till anläggningsägaren vid olyckor, men man har ännu inte beskrivit den kompetens som behövs för att få köra en lyftanordning.”

”I Sverige sker 20–25 tillbud med lyftanordningar varje dag och cirka 700 skador rapporteras årligen. Riskerna finns inom alla delområden, grundteknik, konstruktion, tillverkning och användning. Lägg ner ett gediget jobb på att få fram bra handlingar!” uppmanar Ivan Edvardsson på Kiwa Inspecta.

Den mänskliga faktorn står bakom 80–90 % av olyckorna. En bättre riskbedömning och dokumentation kan vara till hjälp i det förebyggande arbetet, särskilt kopplat till den regelbundna tillsynen. Det är bra att föra en driftjournal, där laster och driftstimmar noteras – utmärkt när man närmar sig designlivslängden.

Beträffande räcken och andra fallskydd är det viktigt att placera infästningarna så att de faktiskt bär de plötsliga laster de kan utsättas för när en person faller. Traverser etc. kan beläggas med körförbud om fallskyddet är fel konstruerat eller defekt.

”Påföljderna i Sverige har varit vite eller böter, men numera är sanktionsavgifter det vanligaste straffet. Det finns tre steg i säkerhetsarbetet: Konstruera bort risken, skydda arbetstagaren med passiva eller aktiva system och instruera användarna.”

Sidan skapad: 04 jan 2018