Inspektör med rätt att rutscha

Inspektör med rätt att rutscha

Kiwa Inspectas besiktningsingenjör Lars Nilsson har som specialitet att inspektera vattenrutschbanor, och jobbet för med sig vissa fördelar. ”Självklart provåker jag alla banor”, säger Lars Nilsson.

Vattenrutschbanor räknas formellt som tivolianordningar och regleras genom Rikspolisstyrelsens föreskrifter. Det finns också standarder som reglerar anläggningarna, och en ny sådan kommer träda i kraft under 2017. Vattenrutschbanorna ska inspekteras varje år, och självklart innan de tas i drift när de är nybyggda.

Lars Nilsson

Lars Nilsson är besiktningsingenjör på Kiwa Inspecta i Malmö och har Skåne som sitt inspektionsområde. Han berättar att han gör mellan 25 och 30 inspektioner av rutschbanor per år, och han har jobbat med specialområdet i tio år.

– Det händer ju att jag är den första som faktiskt provåker en bana och i de lägena hoppas man ju att de gjort rätt när de byggt… Meningen är ju att det ska kännas lite farligt att åka, och mitt jobb att se till att det är ofarligt, säger Lars Nilsson.

Viktigt att trygga barnens säkerhet

Rent konkret går en inspektion till så att inspektören går igenom banan noggrant och tittar efter hack eller andra skador, och också de bärande konstruktionerna gås igenom så att inte stålbalkar och annat börjat rosta. Eftersom vattenrutschbanor typiskt sätt används av barn så är det viktigt att se till att det inte finns ställen där små personer specifikt kan göra sig illa, till exempel genom att fastna med huvudet i trappor eller liknande. En annan viktig faktor är vattendjupet nedanför banan. Beroende på fallhöjd finns en lista med godkända vattendjup. Även om det inte är tillåtet så händer det att badare åker med huvudet före, och ingen ska riskera att slå sig på bassängbotten.

– Vi är också noggranna med att inspektera alla skyltar som talar om hur man ska åka. De vanligaste olyckorna i vattenrutschbanor är förmodligen att åkare inte respekterar säkerhetsavståndet och så krockar de med varandra. Då är det viktigt att instruktionerna och varningarna är korrekta i alla fall.

Små skador kan ge skrapmärken

Bland de vanligare felen som Lars Nilsson hittar är små skador i glasfiber- eller plastmaterialet i själva banan, särskilt i skarven mellan olika segment. Sådana kan uppstå när åkare har tryckknappar i badkläderna, eller när de åker med armbandsur. Och de behöver inte vara stora innan det uppstår risk för personskador.

– Det är förvånansvärt hur små skador kan bli skrapmärken på åkarna. Jag tror det blir värre av att de ofta legat i vattnet länge också, säger Lars Nilsson.

Förutom den årliga inspektionen ska den som driver anläggningen också ha en plan för drift och underhåll, och dessutom ska banan inspekteras varje dag innan den tas i drift.

Lars Nilsson kan inte erinra sig några riktiga skräckexempel under sina tio år som vattenrutschbaneinspektör, men åtminstone vid ett tillfälle hittade han en riktigt otäck säkerhetsrisk.

– Det var en hårnål, en sådan där som ser ut lite som ett gem, som hade kilat fast sig och suttit och rostat hela vintern, den hade man kunnat göra sig riktigt illa på, så det var tur att jag hittade den!

Text: Andreas Andersson

Sidan skapad: 07 jun 2017