Ett lyft för byggbranschen

Krandagarna 2014

Utan lyftteknik hade varken pyramiderna eller Globen blivit verklighet. Det var därför på tiden att byggbranschen fick en egen specialsektion vid sidan av hamn och industri under Krandagarna år 2014. Säkerhet och nya regelverk stod i fokus för föreläsningarna om kranar och lyftredskap.

Tornkranar, transportplattformar, bygghissar

Den mänskliga uppfinningsrikedomen känner inga gränser. Att bygga vanliga hus, kyrkor, broar eller andra konstruktioner har alltid inneburit att tunga och skrymmande komponenter skall förflyttas från marknivå tiotals meter upp i luften. Från antikens system med rep och taljor och muskelkraft är vägen lång till dagens datastyrda superkranar som används för skyskrapor i Shanghai eller fotbollsarenor i Brasilien. Men, de fysiska förutsättningarna är desamma, riskerna för fall, tappad last, klämning etc. existerar fortfarande och därför styrs tekniken av ett omfattande regelverk med målet att göra en riskfylld bransch så trygg som möjligt.

Föredragen under Krandagarnas specialsektion Byggmaskin behandlade flera olika lyfthjälpmedel och deras specifika förutsättningar.

Nya vindar vid kranuppställning

Tornkranen är en spektakulär konstruktion som fick stå för symbol för årets Krandagar. Jan Heed är VD för Lambertsson Kran AB och en mycket kunnig person på området byggkranar. Just nu blåser det nya vindar i branschen, bland annat genom att den nya standarden EN 14439 implementeras av de ledande krantillverkarna för kranar tillverkade efter den 1 januari 2010.

Jan Heed, Lambertsson
Jan Heed, Lambertsson
”Standarden berör många delområden som ergonomi, miniminivå för säkerhetsutrustning (t.ex. vindmätare), tillträdesvägar, ljudkrav etc. Ett fokusområde är vindens påverkan på kranarna. Bakgrunden är två kraftiga stormar på den europeiska kontinenten. Ett stort antal byggkranar havererade eller skadades i Mellaneuropa, vilket ledde till nya beräkningsgrunder för vindens påverkan för olika höjder och i olika geografiska zoner.”

De nya föreskrifterna tar hänsyn till lokala förhållanden och delar in Europa i vindzoner (C, D, E) som kodas enligt medelvind, t ex C25 för de högsta vindvärdena under 25 år med en högsta vindhastighet på 44 m/s på 50 meters höjd. Motsvarande värde för zon D25 är drygt 50 m/s. Andra normkurvor är t.ex. C50 och D50 för de högsta värdena under 50 år. Tidigare användes FEM-standarden med platåer vid 20 respektive 100 meter och rätlinjiga värden däremellan.

”De nya beräkningsgrunderna ger en mer realistisk grund för beräkning av stabilitet. Man har också infört nya lastfall, till exempel för att beakta det speciella fallet, då kranarmen pekar mot vinden och svänger runt för att ställa sig rätt riktning med vinden i lastfallet ur drift, vindfriställd. För äldre kranar gäller de regler som var i kraft vid tillverkningen, för nya EN 14439!”

När det gäller uppställningen av kranar hänvisar Jan Heed till utmärkta vindkartor för vinden på 49 meters höjd över nollplanet. Det finns flera olika kartor för medelvind och byvindar under olika tidsperioder.  Den karta som i detta fall används bedömning av vindzoner för Tornkranar heter på engelska ”Mean of 50-y maximum 3s gust wind (m/s) 49m above zero-plane displacement . v 2007” (Max. by vind i minst 3 sekunder under 50 år på 49 m höjd.).  De har tagits fram av forskare vid Uppsala Universitet tillsammans med Energiforsk och Vindforsk.

”Klasserna C25 och D25 täcker hela Sverige utom vissa fjällområden. För äldre kranar är höjder under 35 meter normalt inget problem. Observera dock lokala förhållanden som vindförtätning mellan byggnader, farliga positioner, där det finns risk att kranen inte ställer sig i rätt riktning, alternativt kan börja rotera då den är vindfriställd, turbulens och fallvindar från höjder etc. Reklamskyltar är tillåtna inom de ytor som tillverkaren angett, men allt man sätter på kranen ökar angreppsytorna för vinden. Det gäller också en kranförarhiss.”

Transportplattformen – ett alternativ?

Vad är egentligen en transportplattform? Bertil Forsberg på Inspecta har ett svar:

”I princip är det en bygghiss med en annan teknisk nivå, som inte uppfyller bygghisstandarden och som kan användas för transport av personer och material under vissa förutsättningar. Det som har aktualiserat transportplattformen i Sverige är arbetet med en ny standard, prEN 16719, som definierar detta redskap som ett hjälpmedel som körs i högst 0,2 m/s, som skall ställas upp med ett avstånd på minst 500 mm mellan rörlig del och fasta konstruktioner och vars bana får luta högst 15 grader. Den har stannplan men kan även stannas var som helst längst hissbanan och för lastning/lossning av last eller för att utföra arbete. Den skall framföras med hålldonsstyrning från plattformen av en utsedd och utbildad operatör. Passagerarna skall också vara behöriga. I princip motsvarar detta tekniskt den gamla svenska F-hissen, men den är alltså inte en modern bygghiss utan en egen typ av anordning!”

Bertil Forsberg, Inspecta
Bertil Forsberg, Inspecta
Problemet är enligt Bertil att transportplattformen kan vara tillverkad som en byggmaterialhiss enligt SS-EN 12158 samtidigt som den är en transportplattform. Som byggmaterialhiss kan den ha en annan nivå av säkerhet, högre hastighet och maxlast. Den kan då inte manövreras från hisskorgen utan från stannplanen. Den skall då uppfylla kraven i bägge standarderna – komplicerat.

En transportplattform kan CE-märkas direkt mot maskindirektivet som en personlyftande anordning och kan då säljas i Sverige. Den skall dock montage besiktas innan den tas i drift. Besiktningsorganet får inte ha synpunkter på konstruktion på en CE–märkt anordning utan enbart på säker uppställning och att säkerhetsanordningar är rätt monterade och fungerar på avsett sätt. Har funktionerna ändrats så att de inte uppfyller respektive krav eller saknas dokumentation, uppfyller transportplattformen inte gällande föreskrift och besiktningsintyget kommer att skickas till Arbetsmiljöverket med åtföljande konsekvenser.

På grund av risken för förutsägbar felanvändning på grund av den dubbla användningsmöjligheten har Sverige röstat nej till den nya standarden.

Bygghissen – en trogen trotjänare

Sverige har spelat en viktig roll i bygghissens historia, bland annat genom företaget Alimak i Skellefteå.

Johan Danielsson, Alimak Hek AB
Johan Danielsson
”Den första hissen för materialtransport år 1949 var byggd i trä. Sedan gick utvecklingen snabbt med introduktionen av nya material och teknik under femtiotalet. Kuggstångsdriften revolutionerade bygghissarna under tidigt sextiotal, lagom till att miljonprogrammets fastigheter byggdes”, berättar Johan Danielsson från 

Elektrohydraulisk drift gjorde sitt inträde i slutet av sextiotalet och den s.k. top drift tekniken kom 1983. I dag är bygghissen en del i ett stort modulsystem, där också materialhissar och arbetsplattformar ingår.

”Dagens bygghissar är snabba, 1,7 m/s, säkra genom avancerad övervakningsteknik, gröna genom bra materialval och energieffektivitet och flexibla tack vare kundanpassning.”

”Med tanke på byggbranschen vill jag också ta upp säkerhetsreglerna i maskindirektivstandarden EN81-43 för konstruktion och installation av kranhissar för speciella ändamål, som gäller alla hissinstallationer på kranar efter den 1 december 2009. Man skiljer på permanenta och temporära installationer. Hissleverantören och kranleverantören måste komma överens om gränssnittet, t ex avskärmningen av hisschaktet. Hissleverantören skall dessutom signera en EG försäkran om överensstämmelse.”

 

 Av: Tage Eriksson

Sidan skapad: 18 nov 2014