Systematiskt arbete räddade Ringhals från driftstopp

Underhållet var planerat sedan länge. En turbin skulle bytas på Ringhals 1 och jobbet var halvfärdigt. Då inträffar det som inte får hända – en toppkörning skadar kranen som får körförbud.

Händelsen inträffade en lördagskväll för ungefär ett år sedan. En kollega ringer hem till Thomas Hagman, tekniskt ansvarig på Ringhals, och berättar att kranen som används för turbinbytet skadats.

Det var i samband med att ett lyftredskap, ett lyftok, skulle flyttas som toppkörningen skedde vilket ledde till att bägge kranbalkarna skadades. Efteråt kunde man, i den ena kranbalken, konstatera en 1,3 meter lång buckla som stack ut 80 millimeter åt ena sidan och 30 millimeter åt den andra.


Kranbryggan på den norra balken fick en rejäl buckla.

Kranföraren reagerade

– Innan jag visste hur allvarlig skadan var såg jag framför mig att vi skulle bli tvungna att köpa in en ny kran. Det skulle innebära ett driftstopp på runt ett år. Då ska man veta att Ringhals står för 20 procent av Sveriges elförsörjning, och en turbin för 2,5 procent, säger Thomas Hagman.

Så blev inte fallet. I stället sattes arbetet igång med att undersöka alla skadorna. Bland annat gjordes intervjuer med de inblandade då man fick en hel del nyttig information. Till exempel berättade kranföraren att han reagerat på att lyftoket började komma för nära och därför sänkt farten.

Thomas Hagman, Vattenfall
Thomas Hagman, Vattenfall

– Det gjorde antagligen att skadan blev lindrigare än om den hade gått med full hastighet, säger Thomas Hagman.

Kontaktnätet A och O

Utifrån en noga uppställd matris betades den ena uppgiften efter den andra av.

I huvuddrag innebar det att först dokumentera vad som hänt med hjälp av okulära besiktningar och intervjuer. Därefter gjordes omfattande beräkningar och mätningar på i princip hela kranen.

En annan viktig detalj är att samla in ”rätt” personer till arbetet.

– Såna här gånger är ens kontaktnät A och O. Redan under lördagen fick jag tag i Kjell Andersson på Inspecta. Vi har samarbetat i ett par stora projekt och vet hur vi funkar.

Förutom Kjell Andersson kontaktades tillverkaren Konecranes som skickade två av sina servicetekniker samt en arbetsledare. Dessutom kopplades ytterligare tre personer från Ringhals egna anställda in. Senare i arbetet tillkom åtta svetsare som under en period i princip arbetade dygnet runt med reparationerna.

Viktiga uppgifter fanns med

Kjell Andersson, Inspecta
Kjell Andersson, Inspecta

Kjell Andersson var en av dem som kontaktades först efter toppkörningen på Ringhals. ”I föreskriften står att det är en fördel om kontrollorganet är med både innan och under reparationsprocessen för att kunna göra en korrekt bedömning av säkerheten.”

Kjell Andersson fick som uppgift att granska underlag för att bedöma skadorna samt följa hela processen. Han berättar att en huvuduppgift var att ta reda på den aktuella lasten vid tillbudet.

– Först efter att vi fått alla lastuppgifter kunde vi verifiera skadornas inverkan. Innan dess kunde kranen inte användas, säger han.

En stor fördel var att kranen i fråga, med tillverkningsår 1972, hade fått en ny tralla då man höjt maxlasten från 70 till 75 ton. I samband med lasthöjningen hade man även beställt granskning och tillverkningskontroll. Det innebar att tillgången på bland annat beräkningsunderlag och ritningar var god. Via överlastskyddet fick man så småningom fram aktuella lasten vid tillbudet – drygt 170 ton.

Nyttiga erfarenheter

Efter att skadorna på kranbalken verifierats och reparerats gjordes nya mätningar och slutligen en testkörning. Efter nio intensiva dagar och cirka 2,5 miljoner i reparationskostnader kom man fram till att kranen åter kunde tas i bruk – därmed undveks också en förlängning av revisionen.

– Är det nån gång man lär sig något så är det vid såna här händelser. Det är ett helvete när det pågår, men efteråt är det ganska nyttigt och man har med sig detta resten av livet, säger Thomas Hagman.

Rådrum och noggrann planering

Den viktigaste lärdomen enligt honom är att trots att det råder tidspress inte rusa iväg i arbetet utan att ta ett rådrum och att göra en noggrann plan.

– När allt var klart och verifierat visade det sig att det inte hade hänt något om vi bara gått in, svetsat upp balken och bytt ut linan och sen kört. Men då hade vi tvingast leva med funderingen: När kommer vi att tappa en turbinöverhalva och slå sönder en turbin för en halv miljard?

– Att säkerställa detta kan vara värt en del pengar.

 

Av Lena Wreede 

Sidan skapad: 22 nov 2012