Riskhantering är processindustrins överlevnadsstrategi

Absolut säkerhet är kanske inte möjlig i en industri med så många riskvariabler som processindustrin innehåller. Men, modern riskhantering, riskanalys och barriärtänkande gör att verksamheten ändå kan rulla på utan att enskilda incidenter utvecklas till rubrikskapande olyckor.

Barriärer var ett nyckelord vid 2010 års processindustriseminarium. I år hade temat risk management vuxit till ett komplett informationsblock, som täckte in allt från försäkringsbolagens syn på industrin och dess risker till definition av riskhantering och exempel på hur riskhantering kan säkra investeringar.

Försäkringsbolagen och processindustrin

”En väl avsäkrad kemisk risk är i sig en motsägelse, som kall eld eller het snö… ” Så drastiskt uttrycker sig Mathijs Bolin från det ömsesidiga försäkringsbolaget FM Global, som specialiserat sig på att försäkra fast egendom inom industrin.


Mathijs Bolin, FM Global
”All kemisk industri innehåller risker – hur kan de minimeras eller elimineras? Hur snabbt kan man återställa produktionen efter ett haveri? Dessa är nyckelfrågor för försäkringsbolagen, men de berör förstås också anläggningsägaren, vars ekonomiska överlevnad står på spel".

”Det är viktigt med komplett information; ett välskött elektroniskt eller fysiskt arkiv underlättar riskanalysen och försäkringsbolagets bedömning”, konstaterar Mathijs Bolin.

Försäkringsbolagen gör inspektioner

Försäkringsbolagen utför gärna egna inspektioner av anläggningarna, antingen på egen hand eller tillsammans med en oberoende tredje part. Mathijs Bolin berättar om ett fall då man upptäckte ett märke på ett processrör innehållande kemikalier. En gaffeltruck hade törnat mot röret och förorsakat en reva som gjorde att luft kunde tränga in och oxidera materialet, vilket kunde ha lett till en farlig blockering.

”FM Global har upprättat faktablad med information om hur man kan förstå och förebygga anläggningsrisker och man poängbedömer anläggningen enligt en skala som påverkar försäkringspremien. En godkänd anläggning får omdömet FM Approved, som motsvarar CE-märkning. Den kemiska industrin är känslig och den högsta processrisknivån, HPR, förekommer mer frekvent här än inom många andra branscher. En trend är att miljörelaterade risker och sekundära föroreningar får mer utrymme i riskbedömningen, t ex brandsläckningsvatten.”

Riskkriterier i ett industriperspektiv

Intressentföreningen för processäkerhet (IPS) är en oberoende ideell förening, som har som mål att stöda utbildning och forskning i processäkerhet. Blenda Weibull berättar att IPS har arbetat med att ta fram riskkriterier för processindustrin. Varför behövs då riskkriterier?

”Farliga ämnen innebär risker som måste reduceras men som sällan kan elimineras helt. Samtidigt får vi ständigt nya krav och regler. Hur långt är det värt att gå med riskreduktion? I Sverige har det funnits rätt dåligt med underlag och IPS har därför tagit initiativ till att ta fram riskkriterier, ett arbete som fortfarande pågår”, förklarar Blenda Weibull.

Gradering av riskfaktorer

Schematiskt sett arbetar man med att gradera riskfaktorer och att bedöma olika barriärers inverkan på risknivån. Man utgår från den totala processrisken, definierar begreppet tolerabel risk och gör en värdering av den kvarstående risken, förhoppningsvis så liten som möjligt med så låg frekvens som möjligt.

”Det här är inget unikt för processindustrin – samma analys förekommer också i trafiken, livsmedelsbranschen, dricksvattenförsörjningen, sjukvården etc. Kemiindustrin vill ha tuffa krav på säkerhet och miljö, men de ska vara likvärdiga och rättvisa!”

Motivet för att använda riskkriterier är att det inte ska finnas orter eller arbetsplatser där det är uppenbart farligare att vistas än i samhället i övrigt. Begreppet ALARP, As Low As Reasonably Possible, har blivit ett rättesnöre för arbetet med riskkriterier.

”Risker ska åtgärdas om kostnaden står i proportion till skadan eller frekvensen. Ett exempel är att vi bygger in passiva säkerhetssystem i bilar, t ex luftkuddar, eller aktiva, som t ex vingelskydd och automatinbromsning vid påkörningsrisk.”

Riskbaserad analsy och konsekvensbaserad analys

IPS utgår från två modeller, riskbaserad analys och konsekvensbaserad analys. Ett exempel på den första typen är QRA, kvantitativ riskanalys, som kombinerar konventionell riskbedömning med detaljerade sannolikhets- och konsekvensbedömningar ur både ett individ- och samhällsperspektiv.

”En semikvalitativ riskmatris är ett vanligt redskap, när man vill väga sannolikhet mot konsekvens vid t ex riskbaserad inspektion. Ett annat exempel är SIL (Safety Integrity Level), som används enligt standarden SS/EN/IEC61511 när man behöver ett kvantitativt kriterium för ett antagande beträffande säkerhetssystem.”

Om man utgår från ett konsekvensperspektiv är grundfrågan ’Vad klarar människan och naturen av?’

”Säkerhetsavstånd är en enkel parameter att tolka och följa upp men en dyr resurs – skadekriterier kräver i sin tur kvantitativa konsekvensberäkningar och är svårare att följa upp. Bland de dimensionerande ISP-kriterierna finns till exempel värmeverkan, tryckverkan och toxicitet. Kärnfrågan är vad som ska vara det dimensionerande skadefallet, då man upprättar ett konsekvensbaserat, definierat scenario, som utesluter extremt osannolika fall.”

I Sverige bestäms riskkriterier av domstol medan Holland är ett gott exempel på standardisering. Myndigheterna vill här hemma också gärna undersöka fall då ingen dödats eller skadats allvarligt. Inom IPS bearbetas nu de nya riktlinjerna i dialog med myndigheterna. Preliminärt ska kriterierna vara klara våren 2012 och presenteras på ett seminarium i mars. Efter detta publiceras en uppdaterad version.

Riskhantering vid förändringar

Vi har i dag bättre verktyg och mer sammanlagd erfarenhet att bedöma olycksrisker än någonsin i mänsklighetens historia. Ändå sker det haverier. Finns det ytterligare något att lära av tidigare katastrofer? Lars Harms-Ringdahl, professor vid Karlstads Universitet och aktiv inom IRS, Institutet för Riskhantering och Säkerhetsforskning, säger att den omgivning där företaget verkar har inflytande på risknivån.

”System är dynamiska och de kan ändra sig radikalt eller stegvis. Om man studerar bakgrundsfaktorer i ett olycksscenario kan man urskilja ett antal orsaker. Externa faktorer som kommersiella intressen eller juridisk respektive politisk påverkan kan vara en grund till ett visst skeende. Bristande kommunikation eller underlåtenhet att följa procedurer eller kontrollera dem är en mycket vanlig orsak till problem. Självbelåtenhet – ’vi har inte haft olyckor, vi är enligt statistiken världen säkraste bolag’ – och felbedömningar är en annan. Jämför med det aktuella fallet med vårdbolaget Carema, där förklaringsmodellerna följer samma mönster; en obekväm sanning döljs.”

I säkerhetsarbetet betonas vanligtvis ett antal fysiska barriärer. Lars Harms-Ringdahl påpekar dock att så kallade mjuka värden har minst lika stor betydelse.

”Upp till 50-60 säkerhetsfunktioner kan vara kopplade till ett specifikt olycksfall. Så kallade informella säkerhetsfunktioner är mycket viktiga för den reella säkerheten. När 40- och 50-talisterna går i pension sker många olyckor – den informella kunskap som finns inom organisationen utan att vara dokumenterad försvinner. Engagemang i arbetet och personliga relationer är viktiga för säkerheten.”

När man ser på relationen mellan formellt och informellt säkerhetsarbete representerar Sverige, Danmark och Holland öppna kulturer medan Storbritannien står för en sluten kultur.

”Man skiljer mellan normativ och problemorienterad riskhantering. Den normativa utgår från formella dokument som säger hur det skall vara. Den problemorienterade inriktar sig på vilka risker som finns och hur man ska förebygga eller hantera dessa. Det finns relativt få exempel på att riskanalyser gjort verklig nytta – de används ofta passivt. Man bör vända på begreppet. Vad ska man göra för att uppnå en acceptabel risk? I dag ser man allt oftare på riskanalyser på ett nytt sätt, som ett mer aktivt verktyg, något som är väl definierat i nya standarder.”

Lars Harms-Ringdahl säger att man kanske ska inrikta sig på att kontrollera riskerna, att man gör en relevansbedömning som t ex utförs inom järnvägs- och vägsektorn på ett tjugoårsperspektiv.

”Fånga upp symptomen tidigt, försök bedöma om en avvikelse, en störning eller ett tillbud är en slump eller ett tecken på systematisk förändring. Variera också metodiken – alltför inarbetade rutiner blir trubbiga verktyg.”

Av: Tage Eriksson

Sidan skapad: 29 nov 2011