Fitness For Service – kan anläggningen drivas vidare?

Är en panikreparation den bästa lösningen eller kan en trycksatt anläggning trots en konstaterad skada drivas vidare till nästa planerade stopp?

Fitness For Service (FFS) är namnet på en amerikansk standard, API 579-1, som definierar en metod för att bedöma skadade tryckbärande anläggningar.

”Om man vill skapa en svensk term för Fitness For Service kan man kanske översätta den med ”lämplighet för fortsatt drift”. I korthet ger FFS en möjlighet att efter en sakkunnig bedömning bestämma om man kan avvakta med reparation av upptäckta skador tills de kan åtgärdas under optimala förhållanden. Annars kan det hända att en reparation utförd med stor brådska mitt under drift kan skada tryckkärlet ännu mer”, förklarar Pieter Jilderda, ansvarig för Design Review på Inspecta.

Nyckeln till FFS är att utvärdera en inträffad skada enligt en fastställd metodik för att bedöma om skademekanismen, materialets egenskaper och hållfasthetskraven tillåter att en tryckbärande anläggning drivs vidare tills man kan utföra en reparation med fullvärdig kvalitet.

API 579-1 gäller mot anordningar byggda enligt vissa ASME-standarder för tryckkärl, pannor, rör och API-standarder för cisterner.

”Man kan med en viss försiktighet tillämpa API 579 mot andra beprövade standarder, men man måste beakta att man i Nordamerika använder andra material och har andra krav än i Europa. På andra sidan Atlanten tillåter NB23, normen för inspektion av tryckbärande anordningar och API´s egna normer för inspektion att API 579-1 tillämpas, men det är ingen tvingande föreskrift.”

Praktisk vägledning

Standarden ger vägledning för att hantera olika typer av skador, t ex godsförtunning, sprickor, krypskador och laminering.

”Utmattning tillkommer i nästa utgåva av standarden. Genom att tillämpa API 579 underlättas identifieringen av skador, insamling av data, bedömning av återstående livslängd och utvärderingen av åtgärder för att förlänga driften och övervaka säkerheten. FFS kan leda till begränsningar i driftparametrarna eller att man fastslår en begränsad livslängd.”

Bedömning är möjlig på tre nivåer:

Nivå 1: Screening eller enklale beräkningar. Endast begränsad information om objektet. Konservativt resultat.

Nivå 2: Beräkning enligt hållfasthets- och belastningsformler. Kräver mer information. Mindre konservativt resultat.

Nivå 3: Oftast Finit Element-analys eller motsvarande avancerad kalkyl. Kräver detaljinformation.

”Man börjar vanligen med nivå 1 och arbetar sig vid behov vidare. Observera att det finns en rad begränsningar i nivå 1 och 2”, påpekar Pieter Jilderda.

Som exempel visade Pieter Jilderda en tank från en norsk oljeplattform. Den hade utsatts för saltvattenintrång under isolering vid en temperatur på 120 oC, vilket hade gett kraftig ytkorrosion på många punkter. Med hjälp av API 579 lades ett rutnät upp och korrosionsdjupet mättes. Efter FE-analys kunde man acceptera fortsatt drift med de ursprungliga parametrarna.

På frågan om relationen mellan det svenska regelverket och API 579 svarar Pieter Jilderda att standarden inte per automatik uppfyller AFS 2005:3 respektive SÄIFS 1997:9 (ska förnyas under 2012).

”Der krävs bedömningar från fall till fall. Om anläggningen byggts enligt amerikansk standard fungerar FFS i de flesta fall; om en europeisk standard enligt PED tillämpats får man använda API 579 med en viss försiktighet.”

Ett godkännande baserat på FFS kan innebära ändrade krav på inspektion och tredjepartsbesiktning för anläggningen. Inspecta kommer att erbjuda grundutbildning kring FFS i februari och maj med en fortsättningskurs för nivå 1 och 2 i maj 2012.

Av: Tage Eriksson

Sidan skapad: 29 nov 2011