Regelverk på väg för lyftanordningar i kärnteknikanläggningar

Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) gjorde år 2009 en upphandling angående en utredning och kartläggning om vilka tekniska krav som gäller för lyftanläggningar inom kärntekniska anläggningar. Inspecta fick uppdraget och resultatet blev rapporten 2010:04/Utredning och kartläggning av krav för lyftanordningar inom kärnteknisk anläggning.

Internationell jämförelse

Kjell Andersson på Inspecta har mycket specialkunskap om de kranar och lyftanordningar som används i kärnkraftverk. Han har dessutom byggt upp ett mycket omfattande internationellt nätverk, där användare och tillverkare av lyftutrustning samt de ansvariga myndigheterna och organisationerna ingår. Kjell har haft huvudansvaret för arbetet med rapporten till SSM om tekniska krav för lyftanordningar inom kärntekniska anläggningar. Inspectas projektgrupp omfattar även Håkan Arvidson och Reine Bladh. Informationen kommer att användas som en plattform för myndigheten för att ta fram svenska säkerhetsföreskrifter för lyftanordningar inom kärnkraften.

”År 2006 lämnade SKB (Svensk Kärnbränslehantering) en ansökan för att bygga en inkapslingsanläggning för slutförvaringen av kärnbränsleavfallet i Forsmark i anslutning till CLAB i Oskarshamn. I projektet ingick också lyftanordningar.

I samband med ansökan bjöd SSM in mig och Carl-Johan Börjesson till ett möte”, berättar Kjell, som också är sekreterare i nätverket KIKA (Krananvändare I Kärntekniska Anläggningar) som bl a driver internationella kranseminariet Nuclear Cranes Seminar, se www.kikacranes.com.

SSM utlyste sedan en upphandling, där uppdraget från SSM var att kartlägga vilka krav som finns på lyftområdet inom kärnteknik och främst fokusera på de finska, tyska och amerikanska reglerna.

”När vi väl fick uppdraget var målsättningen att leverera rapporten under 2009, men det visade sig att de regelverk som använts började löpa ut. Tyska KTA 3902 befann sig i en revisionsfas och den nya amerikanska standarden NOG 1, en ASME-kod, var ännu inte klar. Läget 2009-2010 var alltså att enbart de finländska riktlinjernaYVL 5.8 från STUK (Strålsäkerhetscentralen) om vilka säkerhetskrav som ställs för att få myndigheternas drifttillstånd för kranar var klar, men enbart på finska. Vi koncentrerade oss på detta regelverk och fick hjälp av en ung finländsk civilingenjör, Tony Lönnbäck, att översätta texten. Den finns som bilaga till rapporten.”

Personliga kontakter gav värdefull information

Kjell fick använda sig av sina internationella kontakter för att kunna sammanställa en rapport till SSM. Bradford Lytle, lyftexpert på den amerikanska rymdstyrelsen NASA, har tillsammans med Gordon Fowler, amerikanska kärnkraftskommissionen NRS varit behjälpliga med att tolka bestämmelserna i NUREG-0554 från 1979, det tekniska underlag som skall implementeras i den nya utgåvan av NOG 1. SSM släppte på tidsplanen för att få med den nya standarden, men ytterligare förseningar ledde till att man fick nöja sig med att beskriva det gamla systemet.

I Tyskland fick Kjell och hans kollegor kontakt på högsta nivå. På ett möte i Berlin fick man bland annat träffa Dr. Hans-Rainer Bath från den tyska strålsäkerhetsmyndigheten Bundesamt für Strahlenschutz och kranexperten Ernst Prucker från TÜV Süd samt andra högt kvalificerade experter för att diskutera KTA.

”Vi blev förvånade över tyskarnas öppna och tillmötesgående inställning. Man gav oss detaljerade svar på våra frågor, men vi kunde också visa att Sverige kommit långt inom säkerhetsarbetet. Bland annat tillämpar vi ’four eyes principle’, för kommunikationen mellan kranförare och lyftledare via radio med fristående nödstoppsfunktion. Alla tolv modifierade kranar på Ringhals har denna funktion.”

Något som imponerade på tyskarna var att man i samband med Ringhalsprojektet utvecklade den första riktiga testmetoden för falldämpare. Kranar inom kärnteknik är utrustade med redundanta system med två linor som oberoende av varandra skall kunna bära lasten. En falldämpare tar upp energin för den brustna linan.

”Vi utgick från giljotinbrott, det värsta tänkbara fallet. På Konecranes i finländska Hyvinge testade vi med en vikt som motsvarar full last i kroken och registrerade lasterna med trådtöjningsgivare. Det visade sig att den faktiska dynamiken översteg den teoretiskt beräknade.”

Vid genomgången av den nya versionen av YVL 5.8 har Ulla Vuorio, som ansvarat för det finska regelverket, varit till mycket stor hjälp. I Finland fick man träffa Rauno Lehto som är huvudansvarig för kranar inom STUK för att diskutera kranar under en hel dag. Den finska linjen är liberal – så länge man håller sig till säkerhetskraven och utför en godkänd PSA-analys (Probabilistic Safety Analysis) kan man använda sig av de regler och standarder man anser lämpliga.

Rapporten består av fyra delar

Rapporten till SSM är indelad i fyra olika steg. Det första avsnittet kartlägger regelverket i Finland, USA och Tyskland med hänsyn till tekniska frågor.

”Detaljbestämmelserna i tyska KTA 3902 används för många kranar och lyftanordningar. Jag fick första gången kontakt med KTA år 1998 i ett projekt angående reaktorhallskranarna i Barsebäck. I projektet ’Säkra lyft’ i Ringhals riktade vi ett antal tekniska frågor till KTA eftersom vi behövde hjälp med tolkningen av bestämmelserna. Båda dessa projekt präglas av KTA 3902”.

Avsnitt två beskriver hur reglerna tillämpas i dag i Sverige vid modernisering av lyftutrustning. Man använder sig främst av NUREG, KTA och en mix av dessa.

I det tredje avsnittet tar rapporten upp den nya europastandarden EN 13001, som styr tillverkningen. Få tillverkare använder denna ännu eftersom hänvisning ofta saknas i upphandlingsinstruktionerna.

”Om en nationell standard strider mot en harmoniserad standard måste den nationella dras in. Den näst sista delen i 13001-serien är nu klar och när den sista är färdig befinner vi oss i en ny situation.”

Det fjärde avsnittet gör en jämförelse mellan de gamla specifikationerna enligt IKH och det nya regelverket. De gamla kranarna i Sverige är byggda enligt regler från sextio- och sjuttiotalen och det har även där skett förändringar.

”De svenska reglerna från den tiden är översatta från tyska DIN-normer. Det är svårt att jämföra DIN 15018 och nya EN 13001.”

Hur gå vidare

KIKA har sedan 2006 arbetat med en teknisk specifikation för nyanskaffningar och moderniseringar av kranar i kärntekniska anläggningar. ”Idag hanteras dessa som enskilda projekt och det tar givetvis mycket tid att börja om på nytt vid varje sådant projekt”, förklarar Kjell.

Det som hänt sedan rapporten lämnades in våren 2010 är att SSM skrivit ett brev till samtliga kärntekniska anläggningar i Sverige. I brevet ställs ett antal frågor om hanteringen av kranar och annan lyftutrustning. SSM har också bett Inspecta att göra en ny genomgång av rapporten och myndigheten vill besöka Ringhals för att studera de modifiera kranarna.

”Därefter börjar vi titta på hanteringen av lyft i den planerade inkapslingsanläggningen i Oskarshamn. Under 2011 kommer SSM att granska SKB:s ansökan om att uppföra och driva anläggningen, som enligt planerna skall vara driftsatt år 2024. En projektgrupp på fyra man har tillsats för att utreda lyfttekniska frågor under tiden 2010-2011.

Vi väntar med spänning på hur SSM ska gå vidare med frågan om regelverket, särskilt som man har identifierat frågor gällande krav på lyftanordningar som speciellt viktiga.”

Sidan skapad: 09 dec 2010