Regelverk i fokus för kranar i kärntekniska anläggningar

För andra gången lyckades eldsjälarna i föreningen KIKA (Krananvändare i Kärntekniska anläggningar) locka några av världens mest meriterade experter på lyftutrustning till småländska Växjö. KIKA Nuclear Cranes Seminar 2010 med Inspecta som huvudsponsor samlade under två dagar i oktober 87 deltagare från 11 länder, från USA, Europa och t.o.m. Japan, representanter för operatörer, myndigheter, tillverkare av lyftutrustning och konsulter. Strålkastarljuset riktades i år mot regelverk och de skillnader som finns mellan olika länder. En annan central fråga gällde uppgradering från analog till digital styrning, att gå från reläer till mikroprocessorer.

För andra gången lyckades eldsjälarna i föreningen KIKA (Krananvändare i Kärntekniska anläggningar) locka några av världens mest meriterade experter på lyftutrustning till småländska Växjö. KIKA Nuclear Cranes Seminar 2010 med Inspecta som huvudsponsor samlade under två dagar i oktober 87 deltagare från 11 länder, från USA, Europa och t.o.m. Japan, representanter för operatörer, myndigheter, tillverkare av lyftutrustning och konsulter. Strålkastarljuset riktades i år mot regelverk och de skillnader som finns mellan olika länder. En annan central fråga gällde uppgradering från analog till digital styrning, att gå från reläer till mikroprocessorer.

Är en harmonisering möjlig?

NUREG, ISO, EN 13001, KTA, BTS, BTR, FEM, AFNOR… Det finns nästan lika många förkortningar för standarder och konstruktionsnormer som det finns krantyper.

Jack Wray, en brittisk gentleman med lång erfarenhet av standarder för kranar och annan lyftutrustning, sitter som ordförande i de tekniska kommittéerna CEN/TC 147 (Cranes Safety) och ISO/TC 96 ( Cranes). Han hedrade KIKA NCS 2010 med sin närvaro och gick genom vilka riktlinjer som styr konstruktion och tillverkning av kranar generellt. Med tanke på det sammelsurium av nationella normer och standarder som appliceras på kranar i kärntekniska anläggningar med deras speciella krav på säkerhet betvivlade Jack att det på kort sikt är möjligt att skapa en enhetlig norm för dessa inom ramen för ISO eller CEN. Till exempel finns det i dag 42 standarder som berör svängkranar! Att skapa ett internationellt regelverk för kranar i nukleära anläggningar är önskvärt men en rejäl utmaning.

Olika regelverk i olika länder

Gilles Navarro kom till NCS från den franska energibjässen EDF, som opererar 58 kärnkraftverk enbart i Frankrike. Han berättade att det finns 500 olika typer av lyftanordningar inom EDF. För dessa gäller i första hand fransk lagstiftning och det europeiska maskindirektivet, därefter BTS, som är en samling tekniska specifikationer för lyftutrustning och kranar inom EDF, samt BTR, som definierar regler för tekniska komponenter som bromsar och andra säkerhetssystem.

Dessa är överordnade FEM-reglerna för kalkyl av lyftutrustning samt övriga franska och europeiska standarder. Gilles ansåg att standardisering ger både operatörer och tillverkare avsevärda fördelar, särskilt i samband med modernisering av äldre utrustning, men att det är lagstiftningens roll att definiera ansvaret för anläggningens säkerhet. Och säkerheten är det viktigaste, Gilles ansåg att lyftutrustningen sällan får den roll som den faktiskt har med tanke på drift och risk för skador på människa och maskin.

Hela vägen från USA hade Jim Nelson, kranspecialist från Westinghouse Ederer Nuclear Crane Division kommit för att berätta om uppgradering av kranar till SFP (Single Failure Proof) standard. Kärnkraftsmyndigheten (NRC) i USA förutsätter att kranar som hanterar tungt gods i kärnkraftverk skall uppfylla villkoren för SFP om man inte definierar en säker transportväg eller utför en sannolikhetsanalys.

I USA används standarder som NUREG-0612 (Kontroll av tunga laster i kärnkraftverk) och NUREG-0554 (SFP-kranar i kärnkraftverk). Därtill måste villkoren i ett antal bilagor och tillägg uppfyllas.

I Belgien övervakas kranarna av BEL V, en organisation för teknisk säkerhet under den belgiska kärnkraftsmyndigheten FANC. Sébastien De Grève berättade att det finns sju olika slags kranar av fyra olika grundkonstruktioner i kärntekniska anläggningar. I Belgien har man utgått från det amerikanska regelverket USNRC med vissa avvikelser. Vart tionde år gör man en säkerhetsrevision och evaluerar hur väl kranarna stämmer överens med rådande konstruktioner. Bland designreglerna finns nationella NBN E52 och ett antal äldre normer. För konstruktionskontroll finns två riktlinjer, en för lätta laster, en för tunga, där man med tunga laster avser t ex bränslekapslarna. Den föregående bygger på ANSI/ANS 57.1-1992, den senare på NUREG som referensstandard.

Förutom dessa vinner tyska KTA terräng, bland annat vid finska Olkiluoto och vid modernisering i Schweiz och Tyskland. Dr Hans-Rainer Bath från den tyska strålskyddsmyndigheten och specialist på säkerhetsregelverket deltog som observatör – en stor ära för arrangörerna.

Mer informationsutbyte önskvärt

Ulla Vuorio, finsk kärnkraftsexpert, för närvarande utlånad från den finska strålsäkerhetscentralen STUK till den Europeiska Kommissionens forskningscentrum för energifrågor i Holland, anser också att en harmonisering av regelverket är önskvärd med tanke på uppgraderingen av äldre utrustning. Hon ledde arbetet med uppgraderingen av det finska regelverket, som blev klar 2008.

”Vi ville inte binda upp kran- och hanteringsutrustningens ägare till vissa normer och standarder. Tillämpningarna är liberala så länge som säkerhetskraven uppfylls.”

Ullas huvuduppgift just nu är att tillsammans med hennes kollegor öka informationen om incidenter och tekniska frågor mellan de olika ländernas operatörer och myndigheter. Hon är också expert på probabilistisk säkerhetsanalys (PSA), som är ett villkor för att få drifttillstånd i Finland.

Jean-Marc Willemot från Paris representerade den mäktiga takorganisationen WANO (World Associaton of Nuclear Operators). En av WANO:s viktigaste uppgifter är att maximera säkerhet och tillförlitlighet inom nukleära anläggningar, bland annat genom samarbete, informationsutbyte och teknisk harmonisering.

Ett redskap för att öka säkerheten är SOER-rapporter (Significant Operating Experience Reports). Dessa rapporter strävar till att klarlägga brister i hantering, i teknik, i procedurer och i kunskap. Illa skött och hanterad lyftutrustning i kärntekniska anläggningar medför betydande risker. WANO tillsätter internationella expertgrupper för att utreda incidenter och finna medel att förebygga dessa.

Seminariedeltagarna hade stora förväntningar på Masakatsu Inagaki, forskare från JNES (Japan Nuclear Energy Safety Organization). Han forskar om seismiska effekter på kärnkraftverk, vilket blev högaktuellt efter en skada på en drivaxel på en traverskran åt 2008, den första skadan som direkt kan härledas till en jordbävning. JNES lät bygga upp en skalmodell, som man utsatte för världens största skakbord. På basen av testerna har man kunnat konstatera att både vagn och kranbalken lättade från skenorna, men att de urspårningsskydd som installerats förhindrade att traversen föll ner. Många länder håller på att införa eller implementera bestämmelser som seismiska effekter i sina regelverk.

Och det här behövs!

Trots att det numera finns videokonferenser och andra tekniska hjälpmedel var deltagarna ense om att det är nyttigt och trevligt att träffas och diskutera teknik, regelverk och säkerhet. Under ledning av Sébastien De Grève träffades ett trettiotal internationella delegater dagen efter för att diskutera frågor kring regelverk.

KIKA NCS 2010 erbjöd ett forum för presentationer och diskussioner på högsta internationella nivå. Kjell Andersson, Thomas Krüger, Peter Ohlsson, Thomas Hagman, Johan Dagnäs m.fl. har genomfört ett högkvalificerat arbete för att locka världens ledande experter till Sverige. Om krafterna räcker till blir det säkert ett nytt KIKA NCS i framtiden.

Av: Tage Eriksson

Sidan skapad: 09 dec 2010